God kväll på er vänner där ute i Sverige!

Hoppas att ni alla mår bra!
Snart så ska jag börja skriva på min bok om min barndom och vägen tillbaka till ett liv värt att leva!
Det ska bli skönt att få dela med mig av min berättelse till alla som vill höra den. Med denna bok vill jag få fram hur viktigt det är att vi alla hjälps åt för att rädda så många barn och ungdomar som vi bara kan.
Att vi alla måste VÅGA se och VÅGA hjälpa. Vi måste börja prata med våra barn i både skolan och i hemmet kring sexuella övergrepp.
Det är dags att slå ihjäl tabun kring sexuella övergrepp, för på sätt kan vi vinna detta “krig” mot förövarna!!!

Ni ska veta att när man har raserat dockskåpsvärlden känner man sig friare än fågeln. Man slutar ljuga för sig själv helt och hållet och sakta men säkert börjar man bygga upp sitt eget liv utan hemligheter!

Känslan kan beskrivas så här; Jag går omkring och bär tusen stenar på min rygg, det känns som att jag har stora mjölpåsar som sitter fastkedjade vid mina ben som jag drar efter mig i en sandöknen med motvind och sand som blåser upp i mina ögon. Allt för att slippa se. Det är inte konstig att jag har haft svaga ben och känt mig trött större delen av mitt liv! Jag ha kämpat emot mig själv hela livet för att dölja Anna och Claes Utterströms hemligheter.

Nu är docksåpet bortblåst och jag står upp för mig själv och de jag älskar! Min rygg är inte tung av stenar längre, mjölpåsarna har jag slitit av och tröttheten beror inte längre på att jag kämpar emot mig själv.

Hemligheter väger mycket och de blir bara tyngre ju längre du går utan att vilja se de! Det är först när man har tagit sig genom dockskåpet som man känner hur mycket hemligheterna har påverkat än både psykiskt och fysiskt!

Nej jag står för att få ut sanningen i luften, att inte var rädd för det så ofarliga men jobbiga som kallas hemligheter!
Öppna upp och känn frihet!